Ungefär år 2000 började jag så smått intressera mig för att göra film. Mer specifikt- Jag hade en idé om att det vore ballt att spela in (föga förvånande) en zombiefilm. Så jag började filura på hur man skulle gå tillväga, vad som skulle behövas, kriterium som behövde uppfyllas. Märk väl att jag visste inte ett /jota om filmskapande på den tiden. Vad jag kom fram till var att det skulle behövas stora mängder splattriga kroppsdelar och proteser. Hur skulle jag ha råd att anlita någon för det emedan jag inte visste ett smack om filmproduktion och därmed inte skulle kunna få någon budget? Jag fick väl helt enkelt lära mig att bygga skiten själv. Där, i det ögonblicket, började på allvar mitt intresse för attribut, rekvisita och film.
Mitt första experiment, nu med dryga tio år på nacken, var att gjuta av mitt eget huvud. Jag klädde in mitt hår (ja, jag har faktiskt haft hår) i gladpack, smetade in skägget med vaselin och täckte sedan större delen av mitt huvud med gipsbinda. Efter att det härdat någorlunda slet jag av det (det mesta av ögonbrynen hängde med) och "limmade" ihop det med mer gipsbinda. Detta negativa avtryck fylldes sedan med polyuretan (fogskum, för den oinvigde) och fick expandera och sedan härda. Jag vill minnas att mina favoritjeans blev förstörda på kuppen. Skumhelsicket totalförstör alla textilier det kommer i kontakt med.
Gipset kunde sedan rivas av i långa remsor och ett positivt avtryck avslöjades. Jag karvade och skulpterade friskt i det och beslöt efter en stund att helt avlägsna underkäken. Jag lät bygga tänder (jag hade ingen aning om hur tänder såg ut egentligen) av trälim, bomullstops och spackel. Dessa trycktes enkelt in i det porösa skummet. Ögon gjorde jag av en blandning av salt och gips som jag rullade till bollar, målade, och doppade i ungefär femton lager våtrumsklister för att uppnå "djup" och halvgenomskinlighet.
Allting målades sedan med en ganska korkad blandning av färger. Bl.a. så var detta innan jag "uppfunnit" min blod-shellack, så de blodiga partierna var bara gammalt hederligt sockerblod som fick stelna. Jättebra idé. Slutade aldrig någonsin att klibba, och varma dagar kunde det droppa. Har bara en bild tillgänglig, och denna innan ögonen monterats. Pinsamt- sett ur dagens perspektiv, men man måste ju börja någonstans.
***
Något år senare skulle jag tillverka ett liknande huvud fast med det specifika kriteriet att det skulle väga så lite som bara möjligt. Huvudet ifråga var en prototyp för ett litet trick inom scenmagin. Tekniken jag använde var ytterst snarlik det förra, med huvudsakligt undantag att jag använde en avgjutning av mina egna tänder. Min far ställde upp med att få öronen avgjutna. Ögonen gjordes av pingisbollar och redan då kunde jag säga att det såg förjävligt ut. Men, men, vikten var det viktigaste (duh). Totalt vägde denna styggelse ungefär 240 gram.
***
Nästa projekt var ett avslitet ansikte, klart inspirerat från Hellraiser. Tekniken var densamma som tidigare, fast med mer applicerad latexplastik. Tingesten monterades på en bräda och såldes på ebay.
***
Nästa huvud gjorde jag enbart för mitt eget höga nöjes skull. Min rara flickvän ställde upp på att få huvudet inpackat och misshandlat av gipsbindorna och vi hade enorma problem med att få av eländet utan att at med oss ett öra. Jag fortsatte med den sedvanliga ursprungstekniken, men valde denna gång att klä hela spektaklet i latexplastik (dvs bomull och flytande latex). Svärmor är tandläkare och gav mig en kasserad avgjutning i gips från sitt jobb. Skeva, underbara gaddar.
Blod-shellack användes friskt, likväl modellfärger. Ögat var den stora nyheten i detta projekt. Jag hittade på ett sätt att kombinera flirtkulor med friktionspluggar och silikon som för ändamålet såg helt OK ut. Jag kom senare att förfina denna teknik avsevärt. Mer om det i en separat post.
Detta huvud kom att synas under förtexterna i filmen "skymning" (Regi/ manus; Daniel Johansson).
***
Märk väl att denna post spänner sig över 8 - 9 år med polyuretangjutningar.
Detta huvud tillverkades specifikt för min egen regidebut. Filmen ifråga blev en katastrof på alla sätt och vis, men huvudet blev ganska bra.
Jag tog den vanliga vägen och gned in all ansiktsbehåring med stora mängder vaselin, knäppte in en colakapsyl mellan kindtänderna för att hjälpa mig ha öppen mun under avtryckstiden, och satte igång med gipsbindan. Föga anade jag att skärselden väntade.
Detta huvud krävdes vara komplett, inga genvägar med avslitna käkben eller så. Jag klädde in mig hela vägen ned till nyckelbenen med gips.
Jag hade numer rakad skalle, men stubb för ögonblicket. Jag tänkte väl som så att gipset inte borde fastna i det. Jag hade fel.
Just under denna period hade jag också bestämt mig för att odla ut skägget ordentligt, likväl mustachen. Sjukt mycket vaselin borde väl hjälpa? Inte en chans.
... Och bara för att toppa av det hela hade jag stubb på kinder och hals.
Gipset fastnade stenhårt i vartenda hårtsrå! Det tog mig t r e t i m m a r att komma loss ur denna mardröm. Jag grät floder och försökte krossa gipset för att få det att lossna- med resultat att jag nästan blev blind av hur de vassa kanterna runt ögonen trycktes in. Jag försökte böja, bända, kräla, rycka och slita med inget som helst resultat annat än mer vidrig smärta och förnedring. I slutändan var det skalpell in under kanterna och millimeter för millimeter skära loss skiten. Jag förlorade det mesta av både skägg, mustach, ögonbryn och självförtroende i denna process.
Väl ute, med ymniga blödningar i ansiktet, var jag redo att överge hela projektet. Gipsavtrycket liknade mest en gammal söndersliten trasa och jag trodde inte att det skulle gå att använda alls. Dock är jag av naturen ganska envis och satte till slut ned foten. Icke att jag skulle gå miste om min avgjutning efter det helvete jag just upplevt! Jag lyckades med mycket sjå att få ihop det hela igen. Därefter gick allt som på räls. Något äcklig detalj- det mesta av håret på detta huvud är äkta. Det fastnade ju i gipset, och kom sedan att fastna ännu mer i polyuretanet. Så här blev det:
... Och som bonus, en bild från travestin kallad film: Fresrik Gustafsson ses ömsint promenera iväg med Donny Forsberg.
***
Avslutningsvis, en rôten, bränd hand i samma teknik:
Nästa gång; fler huvuden!
No comments:
Post a Comment