Dagen till ära tänkte jag langa fram det mesta jag har från inspelningen av "skymning", en liten Zombiefilm (Regi, manus: Daniel Johansson) som vi gjorde under tiden på Molkoms Folkhögskola. Vi sköt den under några nätters och dagars tid i början på Maj (tror jag) 2008. Jag höll i kameran och skötte ljuset och smink/effekter. Jag skötte även klippet och skrev originalmusik. Min röst kan höras dumt stönandes i bakgrunden i många klipp. Detta efterblivna gnällande används i all välmening för att skrämma skiten ur Sanna Jeppsson.
Här följer det intressanta; zombies och dylikt.
Daniel "Ash" Anderssons kraftigt latexindränkta näve som slår sig genom det hemmagjutna sockerglaset. Samma näve fick vid tillfälle Ida Leden att mer eller mindre svimma av skräck.
Har ett litet klipp liggandes någonstans då vi gör testsminket. Lägger upp den så fort jag hittat min firewirekabel och rätt jäkla dv-kasett. I princip målade jag handen med latex, spenderade någon timme med att "klä" den med små detaljer, fixera detaljerna och avslutningsvis faktiskt måla hela eländet med modellfärger och shellack.
Viktor Lundin, ytterst obehaglig som odöd.
Sminket jag hade att tillgå var lite sisådär... Det fanns dermawax och det fanns lite fetsmink och vaselin. Jag hade två timmar på mig att sminka samtliga zombies, och det var väl sex stycken tror jag. Blodet vi hade rört ihop vill jag minnas var en yttesrt osmaklig blandning med stora mängder snabbkaffe och ketchup. Resultatet tycker jag definitivt får godkänt sett till begränsningarna.
Min goda vän Sandra Wahrendorf, som till och med skrämde undertecknad en smula.
Jag är inte jättehaj på digitala effekter. Ögonen fick jag göra på det lååångsamma sättet. Dvs, exportera valda klipp till filmstripformatet och sedan lägga på den halvopaka färgen på varje specifik frame. Det tog sin lilla tid.
Skådespelerskan, kommande musikalstjärnan Ida Leden, i sin egen mardrömsroll. Hon gillar icke zombies.
Herr Direktor, Daniel Johansson, i en liten cameo.
Mina egna välsvarvade ben, framför ett huvud gjutet från Rebecka Frisings vackra anlete. Mer om huvudgjutning i en annan post.
Själva filmen, del 1.
Musiken komponerade jag i mitt lilla internatrum och producerade den huvudsakligen i Reason. Inspirationen kom lika mycket från Romero's "Dawn of the Dead" som Id software's klassiska "Doom".
Själva Filmen, del 2.
Det var ett jäkla slit kan jag säga. Rummet dekorerades av Undertecknad och Daniel Johansson. Enorma mängder soja och lort användes jämte ett begränsat utbud av sprayfärg. Kul var det!
Efter att handen spräckt glaset... Vi hade ju dragit in en jäkla massa lort, sand, jord och dylikt för att få det ursprungligen rena och fräscha rummet att se mer slitet ut. Detta kunde vi då inte ändra på när sockerglaset splittrades i tusentals klibbiga kristaller över golvet... sommarvärme... Samtliga on set blev någon centimeter längre under tiden som följde, och ljudredigeringen blev ett riktigt elände. Varje steg som togs gav ju ifrån sig det där klistriga kardborreljudet när sockret slets upp från golvet.
Postern. Man kan med god vilja känna igen Patrik Andersson, men med Helena Mood är det värre. Jag traceade eländet i Photoshop och gjorde mitt för tiden bästa att ge det en "handmålad" look. Meh.
Vi behövde ett cigarettpaket. Ingen av oss ville aktivt stödja ett existerande märke, så daniel hittade på "Romero's" och jag "designade" ett paket (syns inte alls vilket märke som emulerades, eller hur?). Detta skrevs ut på fotopapper och klipptes/klistrades runt ett befintligt paket. Resultatet var i princip omöjligt att skilja från den äkta varan... Så länge man inte läste vad som stod. Varsågod att använda denna design hur som helst, inklusive att förändra den, bara det inte sker på något sätt kommersiellt! Den är utskriftsredo i 300 dpi.
No comments:
Post a Comment