Tuesday, May 24, 2011

Huvudrätten, del 2

Så! Till slut! Tadaa!
Jag har fått tag på (d.v.s. min kära sambo har letat reda på) resterande gamla bilder som tarvades för detta inlägg- nämligen, gott folk, hur mycket skoj man kan ha med ett så kallat "bucky" kranium!
Att skulptera i polyuretan är kul men svårt när man vill ha en mer kranieaktig effekt på produkten ifråga, om man nu inte råkar vara osteolog, så säg. Jag är då definitivt ingen auktoritet på ämnet ben och kvarlevor så jag föredrar att fuska och utgå från något som spar en jäkla massa tid och huvud(heh)bry. "Bucky skeletons" kallas de plastavgjutningar av kvarlevor som används av medicinestuderande, och sedermera amerikaner som har på tok för mycket fritid inför Halloween. De finns i hur många utföranden som helst, och desto viktigare, i ganska många prisklasser också. Klass 1; då pratar vi museistandard och skyhöga kostnader, men med en realism som i princip bara överträffas av den äkta varan. Inget för mig med andra ord. Klart att jag skulle gilla att jobba med bra grejer för en gångs skull, men att tänka ekonomiskt har liksom bitit sig fast. Jag satsar istället på klass 4; missfärgade, inkompletta, skadade, feltillverkade tolftegenreationsavgjutningar! Med lite flyt kan man finna klass 4 kranium med underkäke för runt en hunka plus frakt. Dessvärre har de nästan alltid skuret calvarium (bleh).
Så för kanske fem sex år sedan beställde jag och bror hem en kartong med fula billiga plastkranium, och nu följer sagan om vad som hände därefter.



En nästan naken Bucky. Har inga andra bilder, men typ så här brukar de se ut. Här hade jag pluggat igen ögonhålor och andra kaviteter med plasticin, med tanke om att göra en egen gjutform. Kranium går alltid åt, och att kunna tillverka dem själv skulle spara stora kostnader i längden. Som synes har den skuret calvarium och ser tämligen förjävlig ut. Plasten är för övrigt förvånansvärt härdig. Ingenting man orkar bearbeta för hand med andra ord.

***

Under andra året i Molkom närmade sig en av dramalärarna mig och frågade om jag månne kunde tänka mig att tillverka en "Yorrick" till dramatvåornas produktion av Hamlet. Givetvis tog jag mig an det. Huvudet ifråga skulle sakna underkäke (toppen! mindre jobb!) och ha legat i jorden i dryga tjugo år. Jag vet nu inte riktigt vad det innebär i och med förmultnelse och blablabla, så jag gissade friskt. Utifrån de filmatiseringar jag sett av Hamlet så är det alltid regnigt och gyttjigt på kyrkogården där stackars Yorrick (jag kände honom väl) ligger. Jag tänkte mig som så att det kunde kanske vara torvmark så att ett organiskt materialbyte kunde ske mellan skalle och jord.
Så jag tog min bucky under armen och gick ned i Fars garage där vinkelslip, bandslip och andra trevliga maskiner kan vara behjälpliga. Jag började med att gnida dess pannben mot bandslipen tills det irriterande calvariumhacket hade planats ut till belåtenhet. Därefter körde jag vinkelslipen in direkt under näshålan och skavade bort hela överkäken. Underkäken var redan bortslängd, såklart.
Då jag kände att jag hade en grund klar att börja arbeta med på riktigt så letade jag rätt på ett övergarnityr i gips (än en gång tack vare härliga svärmor) och drog det mot slipmaskinen tills formen stämde någorlunda överens med Buckys. Efter att ha borstat av mig gipsdamm nog att vitlägga halva Borås förenade jag garnityr med Bucky via stora mängder smält och- superlim. En figursåg och ett par små raspar gjorde processen kort med framtänderna.
Hela baletten täcktes med ett par frodiga lager finspackel och tilläts torka i fred. Därefter grovt sandpapper och ännu mer damm. Därefter fint sandpapper och, föga förvånansvärt, ännu mer damm. Mina tandläkarraspar finjusterade detaljerna runt tänder, ögon och- näshåla. Det är alltid en skum känsla att faktiskt använda verktyg till det de är menade, men ändå inte alls... Som att använda tandläkarraspen på ett par gipständer i ett plasthuvud. Eller som den gången svärmor bad mig fixa till ett behornat fårkranium hon hittat. En aning liksom hallucinatoriskt att finna sig själv borstandes tänderna på ett avlidet får... Med tandborste och tandkräm...
Ja, ja, sedan var det dags för latexplastiken. I retrospekt inte det jag hade velat använda, men det garanterar att huvudet ifråga håller ihop bättre om och när det får en smäll, och det var ju ändå menat att användas i flera år framåt.
Jag avhöll mig från bomullen i det här fallet, jobbade bara med olika sorters papper istället. Som papier maché, fast med latex istället för tapetklister. Detaljer lades till och justerades, ögonhålor slammades igen, fästpunkter för tänderna lades till, etcetera. När jag kände mig nöjd satte jag igång med målningen. Jag inledde processen med att slabba över rubbet med narvsvärta och "duttade" sedan på ett friskt lager tjockflytande shellack. Alkoholen i shellacken löser upp narvsvärtan. Resultatet gav en obehaglig färg och textur och en ordentligt slemmig look. Värsta stureplan typ.
... Och så var det med det! Alla nöjda och glada.





***

Efter att ha suttit uppe sent och förmodligen slöglott på Discovery Channel fick jag i sinne att göra ett mumifierat huvud. Bort med slem och klägg, in med skeletalt förtorkade anletsdrag. Jag ville väl helt enkelt testa något nytt och tänkte som så att ett kranium med näsa, det kunde väl vara nasty? Processen var i princip exakt densamma som för Yorrick, fast med underkäke, öppen mun, ögonlock och näsa. Mycket mycket mer latexplastik helt enkelt.
Den med skarpa ögon kan ha noterat denna skalle i bakgrunden till min brors semifinal i TV4's Talang 2010. Han köpte loss den av mig innan jag ens var helt klar. Än till denna dag saknar den lilla mumien öron!









***

Nästa huvud tänkte jag skulle bli något för mig nytt när det kommer till befintliga element. Ofta ser man ju, och inte minst i mina egna projekt, en tendens att ta bort läppar till fördel för tänder, ögon för öppna sår och så vidare. Helt enkelt att försöka läskiga till designen i förväg. Detta kan ju gå hur som helt. Det kan bli fullkomligt briljant, á Evil Dead, eller total katastrof á Alchemy Gothic. Ledsen, men jag köper inte den där "aaaargh-jag-är-så-ond-att-jag-ser-elak-ut-i-döden" looken på ett kranium.
Så min tanke, inspirerad av en dos Wayne Barlowe, var att göra ett huvud där det mesta som ska finnas finns, ansiktsuttrycket mer sorgset än elakt, och överlag en större grad av "färskhet" än jag är van vid. Här är en sällsynt bild av "under arbete".



Snyggt, eller hur? Tanken var alltså att huvudet skulle ha fulla läppar, hyfsat klara ögon, kinder, fett och- muskelvävnad samt skinn, men ingen näsa!
Detta för oss även in på ämnet Ögon. Dessa Marty Feldmaneska gluggar är tillverkade enligt samma princip som det halvopaka ögat som synes på det massakrerade zombiehuvudet från Skymning. Principen densamma, men här har vi lite mer förfining att beakta. Ögon såsom dessa göres på följande vis;

* Mät och kontrollera dina egna ögon. Seriöst, gör det. Skaffa en informerad uppfattning. Visst, det här är inte perfekta ögon, vilken ögonläkare som helst kan peka ut dussintals anatomiska fel, men de är fasikens så mycket bättre än en hel del andra som cirkulerar därute. Duger det i DV så duger det i DV. Hornhinnan ska puta ut, och storleken, mine vänner, storleken! Jag kan inte pressa detta faktum hårt nog! Använd fel storlek på dina bollar och det förstör mer av intrycket än en myrslok förstör ett myrbröllop. Sant! Vill du se ett exempel på hur illa det kan bli? Kolla in min förra post om huvuden. Huvudet som menades att vara lättviktigt... Pingpongbollar är på TOK för stora för en normal människa. Vidare så tycks faktiskt EN enda centimeter vara en tämligen normal diameter på irisen.

* Skaffa flirtkulor i representativ storlek för människoögon. Flirtkulor är billiga och formbara. Om ögonen inte måste vara rörliga är de det bästa alternativet jag hittat.

* Skaffa friktions... "pluppar"? Sådana där små ögonlinsliknande saker som vissa individer sätter under prydnadsfat så att de inte ska glida runt på glasbordet. Klara om det skall vara färska ögon, frostade om det skall bli den klassiska zombielooken. Jag använder dylika med en diameter på 10 eller 12 mm.

* Photoshoppa fram egna irisar och skriv ut dem på fotopapper. Lat eller okunnig? Varsågod, jag bjuder.



* Klipp ut dina irisar och smacka på en friktionsplupp.

* Leta rätt på en penna eller ett rör eller något som matchar diametern på din iris/hornhinna.

* Smacka ned detta objekt lite lätt i flirtkulan (lämpligtvis över "toppen", dvs på exakt motsatt sida av hålet) och gör en liten platt fördjupning.

* Tryck in en liten pinne eller en skruv eller något i flirtkulans hål. Tro mig, det kan låta obscent, men det är värt det längre fram.

* Grundmåla ögongloben om du så önskar emedan flirtkulorna är oväntat gråa. Du kan alltid mörka/gula/bloda ned i efterhand, men att ljusa upp går icke.

* Limma fast iris/hornhinnepluppen i fördjupningen du gjort.

* "Spackla" med silikon eller latex eller vad du nu vill använda.

* För en homogen look, doppa upprepade gånger i ditt val av klaryta och låt torka. Detta stärker också ögats struktur.

* Gör inte som jag gjort på exempelbilden och försök måla dit blodkärl med grov pensel och akrylfärg. Jag har i efterhand haft större framgångar med pincett, lim och de tunnaste trådarna utvunna ur röd sytråd eller garn.

* Njut av ett gott dagsverke och ta en promenad med frisk luft och (väääs) solsken.



Ehum.

Nåväl, jag jobbade på med huvudet under ett par veckor till och glömde sedan bort det helt. Det är ännu inte färdigt, sådär en fyra år senare. Hur som haver så hittade jag det nyligen i botten på en flyttkartong i mina föräldrars uthus och tog några uppföljarbilder. Ja, det är mögel. Ja, det stinker.



Tänkte ta med det hem till Stockholm efter nästa besök i Värmland, om jag känner att jag har tid. Vore kul att slutföra det efter all tid. Det framgår inte av bilderna, men det har en hals också... Egentligen bara öron, mer hals, och sedan en tuppjucksladdning av ytbehandling kvar att göra.

Så där har ni det. Så kul kan man ha med billiga plastkranium!



... Så kom ihåg; Sörj för god ventilation, glöm inte att äta/sova och allt dylikt, och är ni elaka mot små djur kommer den här snubben och stirrar på er i sömnen.



God natt!

No comments: